Idag har varit en dålig dag.. den började bra. Vi mockade hagen. Borstade och pysslade om som vanligt. Riktigt mysigt. Senare på kvällen efter allt bråk så har jag funderat på vad jag har gett mig in på egentligen. Vad är de för häst jag valt ut. Om jag ska va ärlig har jag aldrig varit rädd för en häst förut. Men Rockie är annorlunda.. det finns ingen tillit i den hästen. Smäller de så smäller de. Efter dom här 2-3 veckorna har jag inte ens vågat lyfta bakfötterna än. Förstår ni? Så fort han frustar när jag pysslar skiter jag ner mig. Bara han ska flytta ena bakbenet och byta ställning tror jag han ska sparka. Alltså jag vet inte.. allt är bara skit just nu ich jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig till som.. de blir och googla, kolla youtube klipp ikväll hur man ska gå till väga. Jag älskar den här hästen. Jag vill så gärna att det här ska funka..

Idag har de varit mer träning på att följa och att jag tar på hans ben. Provade lyfta fram och de var inga problem alls. Efter jag lyft backade jag och ropade på han så han fick komma fram till mig efter. (Osså godis såklart) sedan gjorde vi så ett par gånger. Vågade inte riktigt lyfta bak partiet men jag klappande iallafall och han reagerade inget speciellt på de. (Är lite små rädd för hans ben brukar flyga lite var stans) sedan var de gå, stanna. Då han har en tendens att gå över en så behövs de verkligen. Idag gick de faktiskt över förväntan. Han stannade när jag stannade. Backade när jag bad han backa. Inte ens öronen åkte bakåt utan han titta på mig så snällt. Sedan släppte jag han lös och bad han gå efter mig. Hagkompisarna gnägga på han men han fortsatte gå efter mig. Det kändes så bra stt han faktiskt följde mig och inte vände om. Han har nämligen gjort de förut. Han har inte följt mig på samma vis som han gjorde idag. Sedan fick han gå i hagen igen. Allt hade gått så bra och han var lugn så ville avsluta de så.

Hans päls har blivit bättre. Ingen lus har setts till än iallafall. Dock kliar hans hud ännu men med alla dom små sår, har jag förståelse för de. Förhoppningsvis kommer hovis nu till veckan och kan verka dom fruktansvärda hovarna. Funkar de inte och han inte kan verkas så får vi helt enkelt ge han lugnande så får vi träna där efter. Han kan inte gå som han går nu de måste fixas. Det går framåt iallafall. Sakta men säkert och fin kommer han bli.

Idag har de varit en intensiv dag. Korna skulle mjölkas på morgon och hästarna skulle chipas. Mjölkningen gick si sådär. Lyckades få ett el urtag att brinna :)) fråga mig ej hur haha. Efter ladugården va klar var de dags för hästarna. Jon och Hampus gick de hur bra som helst. Jon hoppade till lite smått vid sticket men inget mer än så. Rockie däremot tyckte att allt detta var otroligt hemskt och jobbigt. Vi försökte med en hink foder men de gick inte så bra. Då vi inte har tillgång till stall heller så blir allt svårare. Han hotade med bakbenet mot hon som skulle chippa och då vågade hon inte. Men hon gav sig inte. Vi stog alla tre (Jag, mamma och chiparen) och fillurade på hur vi skulle kunna göra. På gården står de en betong cirkel ungefär som är rätt så hög. (Tillräckligt för att hästen på 1.82 inte ska nå upp) hon ställde sig iallafall i den tunnan och vi försökte igen. Han hoppade runt och sparka hej vilt. Jag avbröt hans fjanterier genom att backa han. Sedan gå fram igen. Så höll vi på i kanske 10min sen var chipet i. Longerade ett litet tag efter åt så han kunde få jogga av sig lite. Klappade och kramade på honom massor efter åt. Är så stolt över min kille.

Sitter nu på skolan med lilla Mimmi (hunden). Kommer hem igen på fredag och ska nog ta en promenad med Rockie då. (Då blir de massor med bilder). Längtar tills vi fixat dom där förbannade hovarna så jag kan börja longera han ordentligt.. aja, nu ska jag snart äta. Hejdå så länge

Hej!
Denna blogg kommer användas mest för att kunna se framstegen med hästarna. Främst Rockie som då är mitt projekt. Dom har bott hos oss i nu 1 vecka ungefär. När vi var och kollade på kusarna så vart jag helt såld på den fläckiga "lilla" små skabbiga hästen i hagen. Hans snälla bruna ögon som man nästan drunknade i.. men hur dom såg ut. Rockies man var som dreadlocks. Hovarna har säkert inte varit verkta på flera månaders tid. Spruckna och för långa..

Det var inte meningen att vi skulle köpa Rockie men jag små pratade med gubben som skulle sälja dom, frågade hur han var, om han var utbildad. Det ända jag fick till svar "han är lite speciell". Men för mig finns det inget som heter speciell. Det kallas egen individ med egen personlighet. Med lite om och men erbjöd han sig att vi kunde få ta Rockie också. Det var meningen att vi bara skulle ha dom två Bruna nordsvenskarna men han sa att det va väl bara och prova fläcken. Absolut, jag gillar utmaningar. Efter en vecka så stod dom hemma hos oss och jag lyckligare en någonsin. Detta ska bli en rolig och spännande resa.

Inläggen kommer komma ibland. Då jag går i skolan på veckodagarna kan de bli lite svårt att göra inlägg. Annars blir de som de blir!